Inlägg i den här diskussionen

Permalänk Svar från Jimmy Silfver hos 15 Mars 2010 på 16.58

Lägger in en lite kortare och lättsmält text jag hittade på nätet. Enjoy!

Ett sociokulturellt perspektiv.
En kulturhistorisk eller sociokulturell teori har inneburit ett värdefullt lyft för den pedagogiska och didaktiska forskningen i Sverige och internationellt. Konstruktivismen som dominerat forskningen har utmanats som dominerande forskningsparadigm. Kritiken mot konstruktivismen handlar bl.a. om att dessa inte studerar begreppen ”in action” utan ”on display” d.v.s. man bortser från skillnaden att agera i en konkret praktik och att svara på frågor formulerade av någon annan. Säljö menar att begreppsbildning inte går att studera direkt. Begrepp är språkliga konstruktioner som ingår i en given diskurs och dessa går inte att analysera i ett enkla skriftliga test. Schoultz (2002) visar att elever som i papper-penna test har svårt att redogöra för att jorden är sfärisk, senare med en jordglob bredvid sig visar helt andra förmågor. De kände väl till att det var en modell av jorden, de pratade om tyngdkraft och det var självklart att man kunde bo på södra halvklotet.
Människan har inte direkt otolkad kontakt med omvärlden. Fysiska, intellektuella/språkliga redskap, artefakter medierar verkligheten för oss. Språket kan inte bara ses som en neutral bärare av kunskap (Säljö 2000). I stället är språket centralt för att skapa mening, för att utveckla, testa och kommunicera kunskaper. Den vägledande frågan blir ”Hur kommunicerar man om ett fenomen i olika mänskliga verksamheter” (Säljö, Wyndhamn 2002 sid 25). Författarna utgår från Vygotskij som 50 år efter sitt frånfälle etablerats som en nytänkare inom pedagogiken. Vygotskij kritiserade redan på 1920-talet delar av Piagets arbete för att han ser barnets utveckling som oberoende av lärandet. Mentala funktioner hos individen har sina rötter i det sociala livet.
Vygotskijs teorier visar styrkan i en klar filosofisk underbyggnad. Många pedagoger och psykologer fastnar lätt i en individualistisk och idealistisk syn på människan och på lärande. Vygotskijs marxistiska utgångspunkt gör att han betonar den materiella verkligheten som grunden både för samhället och för människornas medvetande. ”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.” Den dialektiska materialismens metod är att studera processer och i psykologins fall handlar det enligt Vygotskij om att rekonstruera ursprungsläget för beteenden och medvetenhet och sedan studera utvecklingens riktning. Vygotskij utvecklar också diskussionen om hur människans arbete och verktyg, produktivkrafterna, omvandlar samhället och sedan individen själv, till att även omfatta andra artefakter framförallt språket. Ett aktuellt exempel på Vygotskijs resonemang är när han kritiserar de tester, som ges till eleverna, och som bara undersöker vad eleverna kan ”on display” d.v.s. ursprungsläget. Elever med samma förkunskaper kan ändå ha väldigt olika förmåga att lära sig något nytt. Det intressanta är att utforska denna närmaste utvecklingszon
.
Konstruktivism, behavourism och det sociokulturella perspektivet är olika sätt att se på lärande och vad som är möjligt och fruktbart att studera i lärprocessen. Vi skall fundera på vad olika teorier om lärande innebär och om de får några konsekvenser för hur vi lägger upp undervisning i naturvetenskap.

Permalänk Svar från Helena Wigeborn hos 15 Mars 2010 på 19.26

Jag har funderat lite på hur man kan beskriva detta perspektiv i ett exempel men jag står och stampar och kommer ingen vart. Är det någon som har ett bra exempel så man kan förstå hur det kan tillämpas i verkligheten?

Permalänk Svar från Patrik Kjällgren hos 16 Mars 2010 på 17.19

Här är mitt svar på frågan.. skulle uppskatta om folk la upp sina svar på andra frågor:-) Alltid bra att se hur andra tänkt, kanske iaf;)

Fråga 1 – sociokulturellt perspektiv
Nyckelbegrepp: Mediering, Kulturella redskap/artefakter, Appropriering
Kärna: Lärande sker mellan omgivning och individ – Individen lär genom omgivningen.

Ny på arbetet

Anna är handledare för nyanställda i butiken hon jobbar i. Hon är 25 år och har jobbat där sen gymnasiet. Nyligen har hon läst in sig lite på handledning och olika metoder för att försöka förstå sig på hur människor lär sig. Hon fastnade för ett perspektiv som kallas det sociokulturella perspektivet.
Grunden i perspektivet handlar om att människor lär av varandra och att kommunikation är det som skapar och återskapar kunskap.

Idag kommer Erik in på sin första arbetsdag och Anna har ansvaret för att han ska lära sig arbetet. I sina förberedelser har hon då utgått från det sociokulturella perspektivet.

Hon börjar med att förklara sådant som kassasystem, märkning av varor och liknande. Dessa är exempel på kulturella redskap. Det som kännetecknar de nämnda redskapen är att de är fysiska redskap eller artefakter. Erik behöver inte lära sig hur kassan fungerar utan endast hur han ska använda sig av den.

Efter detta går hon igenom rutiner, raster m.m. och passar på att beskriva populära ämnen i fikarummet. Hon går även igenom hur man talar med kunder och hanterar besvärliga sådana. Dessa är exempel på intellektuella eller språkliga redskap.

Tanken bakom att Anna går igenom hur man använder kassan, men även hur man hanterar jobbiga kunder, är att Erik ska ha verktyg och metoder för att kunna hantera det kommande arbetet så bra som möjligt, så fort som möjligt. Han måste alltså appropriera de kulturella redskapen och hur de används i den specifika situationen.

(Appropriering – ”tillägnar sig ett intellektuellt redskap eller lär sig behärska ett fysiskt redskap i den bemärkelsen att man kan använda det för vissa syften och i vissa situationer” (Säljö, 2000, s. 152))

Anna hade dock aldrig klarat av att lära upp Erik från grunden. Att hon då kunde lära upp Erik berodde på att Erik inte var ett oskrivet blad när han kom dit. Han kunde såväl språket som de grundläggande normerna som gäller för hur man beter sig i en butik.
Genom samtalet kunde då Anna lära upp Erik det han inte hade riktigt koll på. Denna förmedling av kunskap skedde genom språket, vilket kallas för mediering. (Mediering innebär att språket agerar som förmedlare av kunskapen, men det behöver inte vara via språk som förmedlingen sker, även om språket är ”the tool of tools”)
Syftet, enligt det sociokulturella perspektivet, med Annas handledning är inte att Erik ska kunna kassan, syftet är att han genom att kunna kassan kan använda den i sitt arbete. Kunskapen är ett redskap.

Referenser
Powerpoint presentationen av Mona(föreläsarn) under föreläsningen – finns på GUL

En annan powerpoint av någon föreläsare... Lärarhögskolan i Sthlm.
http://sp.lhs.se/kurshemsidesdokument/IAUO220061//dokument/Maria_An...

Hade väldigt lite nytta av boken... det hade inget med perspektivet att göra vad jag hittade?
Vygotsky kan väl vara bra att läsa för grundförståelsen.(kap3, theory and practice) Annars hörde kapitel fyra dit men där nämndes inte mycket nytt...

Har inte kollat säljö eller granberg.

Bilagor:

• Uppgift 1 Hur man lär till och i yrke.doc, 31 KB

Permalänk Svar från Celie Weinhöfer hos 16 Mars 2010 på 18.53

Jag har inte fördjupat mig i detta perspektiv och skrivit någon text som jag kan lägga upp. Men patrik, stort tack till dig. Det där var ett jättebra exempel tycker jag, nu bliev det hela lite mer konkret :)

Permalänk Svar från Lovisa Silfverberg hos 17 Mars 2010 på 12.20

här kommer mitt flummiga svar. suck.

TENTAFRÅGOR – PV1113 (Moment 3) Lovisa Silfverberg

1. Utgå från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och beskriv hur lärande går till i ett eget valt exempel. Använd relevanta sociokulturella begrepp för att beskriva det som sker.

Jag har valt att beskriva hur jag för tre år sedan började sjunga i Göteborgs Indiekör. Den startades upp på eget initiativ av en tjej som ville komma ifrån kyrkosånger och kyrklig körgemenskap. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan det ses som en praktikgemenskap (”community of practice”) genom att deltagare samlas varje vecka för att tillsammans lära och utvecklas. I begreppet ”indie” (förkortning av ”independent”) ligger det faktum att alla noter och stämmor skrivs av oss själva, utifrån de låtar vi lyssnar på och gillar att sjunga. Lärande sker i princip hela tiden via olika kanaler som notskrivning i grupp, att ta ut stämmor, öva tonsäkerhet samt givetvis att öva i helkör. Gemensamt för alla dessa kanaler är lärandet är situerat, dvs. kontexten är av avgörande betydelse för att lärandet ska ske. Om kören enbart bestod av musikteoretiska experter som läste innantill från ett notblad, skulle aldrig detta gemensamma lärande uppstå. Det bygger på samspel och kommunikation mellan deltagarna, och därför tycker jag att det här exemplet fungerar bra utifrån ett sociokulturellt perspektiv.

Som ny i indiekören kom jag med ett stort intresse för musik och sång tillsammans med viss fallenhet för att hitta stämmor och att sjunga rent, utan några andra förkunskaper. Tre år senare står jag som en av fyra ledare för kören, vilket jag inte hade kunnat göra utifrån samma förutsättningar som när jag var ny. Det som har hänt på vägen kan beskrivas med hjälp av begreppen mediering, appropriering och lärande som process.

När jag började i kören låg den precis i startgroparna, vilket innebar att alla var nya. Men nu när den funnits i tre år och jag själv är en av ledarna, försöker jag reflektera över hur vi tar emot nya medlemmar. Genom mediering förmedlas de materiella och kulturella redskap som behövs för att kunna delta i kören, utöver personligt intresse och eventuella förkunskaper. Jag försöker att ta nya medlemmar åt sidan och förklara hur våra rep brukar gå till, vad som förväntas av körmedlemmarna i fråga om övning hemma, uppslutning på repen, det internetforum vi använder för internkommunikation, eget ansvar för att ta med noter, samt hur andra rutiner ser ut. Jag är också noga med att uppmuntra de ofta osäkra nykomlingarna med att vi välkomnar initiativ och engagemang från alla medlemmar, gamla som nya. På det här sättet får nya medlemmar en översiktlig bild av hur kören fungerar. Redan här försöker vi också att inkludera de nya i det sociala sammanhanget, eftersom hela idén med en alternativ kör bygger på samarbete och engagemang.

Genom appropriering tillägnar sig nya medlemmar (förhoppningsvis) de nödvändiga redskapen genom att pröva sig fram i den nya gemenskapen. Dels kommer man in i gruppen efter hand när man kan relatera till de kulturella/diskursiva redskapen, vilket i kören kan utgöras av t.ex. jargonger, humor och musikinriktning. Att ta till sig de materiella redskapen kan vara att man engagerar sig i någon av de arbetsgrupper som finns eller kanske att man börjar använda vårt internetforum där vi lägger upp notfiler, inspelningar och diskuterar körangelägenheter. På så sätt används redskapen på relevanta sätt. I mitt fall har jag t.ex. lärt mig att läsa noter, sångteknik, att bli mer tonsäker och att hitta stämmor. Detta kan jag använda i andra musikaliska sammanhang. Jag har även lärt mig mycket om ledarskap, konfliktlösning och kommunikation, vilket jag definitivt har och kommer att ha användning för i andra sammanhang än kören.

Det sociala sammanhanget är av avgörande betydelse för hur jag har utvecklats och fortfarande utvecklas inom kören. Genom mitt deltagande i praktikgemenskapen har samspelet och kommunikationen med andra medlemmar format och påverkat mitt lärande. Parallellt med min lärprocess har jag gått från ett perifert deltagande till att ha en central roll och på så sätt förmodligen påverkat körens utveckling och även övriga medlemmar. På så sätt har jag både handlat inom ramarna för det kulturella sammanhang jag befunnit mig, och dessutom påverkat ramarna för sammanhanget då jag blivit körledare. Detta motsvarar det sociokulturella synsättet att individ och kontext påverkar och går in i varandra, genom att delar och helhet blandas och utvecklas tillsammans.

Permalänk Svar från Jimmy Silfver hos 17 Mars 2010 på 15.36

Testar ett annat exempel. Extrem extremt förenklat! Och kom ihåg det är inte killen i exemplet som skrivit brevet.

Kalle har aldrig varit särskilt intresserad av matlagning. Ska man vara ärlig så har kalle alltid tyckt att matlagning och bakning är något som kvinnor ska vara hålla på med. Den bilden av matlagning och bakning som kalle har är inte skapad av kalle själv. Den är en förtolkad verklighet som bygger på en kvinnosyn som formats av kulturella faktorer under många århundraden. Den har medierats till honom dvs förmedlats via hans omgivning genom föräldrar, vänner och samhället.

Sen Kalle flyttade till en annan stad för att studera fick han en ny bekanskapskrets. Några andra killar berättade att de skulle starta en ”bak-tisdag”. ”Bak-tisdag” var en dag då killarna helt enkelt skulle träffas och ägna sig åt bakning. Denna grupp skulle kunna betecknas som ett community of practice. Gruppens syfte kanske främst var att träffas och umgås men det är uppenbart att det blir svårt att inte lära sig något från träffarna. Kalle var lite tveksam till att först delta i en aktivitet som han alltid uppfattat som kvinnlig. Kalle bestämde sig dock för att följa med. Tillsammans började de lära sig vad som egentligen krävs för att baka.

Genom språket som är enligt det sociokulturella perspektivet är det mest centrala verktyget för inlärning kan de lära sig vad saker och ting heter, utläsa recept och ta del av andras erfarenheter genom att läsa om bakning på till exempel på internet.

Dom tar till sig dels de begrepp och tekniker som är relevanta (Kulturella redskap) (vispa, jäsa) som bakningen innefattar och skaffar sig de fysiska redskap (Artefakter) (decilitermått, mjöl, ugn) som krävs för uppgiften. Genom att lära sig att använda sig använda dessa verktyg och begrepp (Appropiering) kan dom inte bara nå resultat som att tillverka en ätbar bulle utan kan även beskriva för varandra hur man ska göra och relatera till det någon annan säger.

Här sker ett lärande i en omgivning mellan individer och de tar hjälp av redan existerande kunskap som tidigare varit okänd för dem.

Permalänk Svar från Patrik Kjällgren hos 17 Mars 2010 på 15.41

Jag funderade på att ha med begrepp som community of practice i mitt exempel. Men jag kände att de inte förklarade hur lärandet gick till utan snarare på vilken arena det skedde? är jag helt fel ute i den tanken? Det blir förjävla svårt att memorera två sidors förklaring på t.om. de lättare frågorna=/

Permalänk Svar från Caroline Hasselgren hos 17 Mars 2010 på 15.59

Jag tror/hoppas att man inte behöver ta med de begreppet... Visserligen kan det säkert användas, men som Sandra sa; "det kan absolut räcka med ett par tre begrepp på varje".

Vi har ju faktiskt fråga 8 (om Wenger) också där man garanterat kommer gå in på CoP lite närmare. Jag kommer försöka avgränsa mig och hålla det ganska enkelt, gäller ju att försöka dra så tydliga gränser mellan frågorna som det bara går om man inte skall bli helt knäpp! :)

Permalänk Svar från Jimmy Silfver hos 17 Mars 2010 på 16.02

Frågan som ska besvaras är att man ska beskriva lärande i ett eget valt exempel beskriva vad som händer och använda relevanta begrepp. min filosofi för denna tenta är "keep it simple stupid" tror att man klarar ett G på de.

Dessutom är min uppfattning att communityn inte bara är en arena för lärandet utan även beskriver hur lärandet sker mellan människor genom att pröva och dela kunskaper tillsammans och få sin egen kunskap bekräftad av andra..

Permalänk Svar från Elin Svensson hos 17 Mars 2010 på 21.54

Vilka bra exempel alla skriver, att läsa alla exempel gör att man förstår allt mycket bättre än när man "gräver" ner sig i böckerna. Angående CoP så säger jag precis som Caroline att det är i fråga 8 jag kommer fokusera på det.

Permalänk Svar från Elin Åberg hos 20 Mars 2010 på 11.55

Hur ser ni på att ha med begrepp som "The actual developmental level" och "The zone of proximal development" i exemplen? Ger det extra cred tror ni?

The "actual developemental level" skulle i så fall kunna utgöra den nivå av kunskap som Kalle, Lovisa och Erik befinner sig på innan kassa-övning, körsångsträning och bakträffar startade tänker jag. "Zone of proximal developement" är skillnaden mellan dessa personers förmåga att utföra ovanstående sysslor utan respektive med assistans från andra. Ja? Nej?

Schysta exempel kompisar!