Cecilia Stenberg skriver ett kort men väldigt intressant blogginlägg på sin blogg om Personalvetare vs. Ekonomer (fast hon vänder på det, jag vill ha personalvetare först och ekonomer därefter).

 

Ni hittar inlägget här.

 

Jag vill ju hävda att en ekonom inte kan göra en personalvetares jobb men att ekonomer oftast sätts på en personalchefsposition för att det är en stor utgiftspost. Med andra ord sätts personen där för att kontrollera utgifter.

Detta är givetvis en grov generalisering men jag tror att det är en av orsakerna.

 

Kan då en ekonom göra en personalvetares jobb bra? Säkerligen, med lite tur så går det säkert lysande. Men varför chansa? Ge personalchefsjobbet till en personalvetare. Det är ju ändå det vi utbildat oss till. Att ta hand om personal.

 

 

Visningar: 764

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Så skönt att läsa att fler tänker som jag. Att sätta en ekonom som ansvarig för personalrelaterade frågor känns som att sätta en tandläkare som ansvarig för en godisbutik. Du slår huvudet på spiken när du skriver "kontrollera utgifter". I min värld är det så ekonomer ser på personalkostnader. Jag ser det som investering. Företaget får ju massvis tillbaka!

Självklart förstår jag att det behövs hållas koll på siffror och ekonomi. Men ekonomi är inte lag, det är, och bör behandlas som, ett riktmärke...

Får jag citera dig om godisbutiker? Klockrent!

skrev nyligen en tenta i personalekonomi (läser PV i Örebro) och tänkte ta lite hjälp av min pojkvän som är revisor för att ha någon att bolla lite med, men på delen som behandlade personalekonomiska frågor kunde han inte direkt hjälpa mig med något och han hade en helt annan syn på frågorna än jag hade. Tycker de säger en del hel om de olika perspektiv och synsätten vi skolas in i, dessutom sa han att de inte hade läst någon kurs som berörde ämnet på de viset vi gjorde, möjligtvis att någon föreläsare hade rört vid diskussionen men fortf inte från "vårat" (PV:ares) perspektiv...

Smarta personalvetare värjer sig inte från att snacka siffror för att få genomslag för HR-idéerna. Vem man sätter på personalchefsstolen säger rätt mycket om företagets hållning. Sätter man en renodlad ekonom där så vill man förmodligen ha en controller. Men tur att det trots allt finns även ekonomer med HR-perspektivet inbyggt i ryggraden... Känns som personalvetare ofta ser ekonomer som ett hot och därmed förminskar dem till just siffernissar? Kanske ska man inte dra förhastade slutsatser? Lika väl som de bästa lärarna i skolan inte var behöriga, finns det kanske ekonomer som sköter personalchefsjobben bättre än HR-specialister? Hire for attittude, train for skill...

 

Jag säger inte att ett synsätt är mer rätt eller fel än något annat. Jag ser dock en risk med ekonomer och det är deras övertro på det mätbara. Det händer mycket runt om och i organisationer och företag som inte går att mäta, hur handskas ekonomer med det?

"Smarta personalvetare värjer sig inte från att snacka siffror för att få genomslag för HR-idéerna" Må så vara. Men smarta ekonomer inser väl också att det inte går att visa eller grunda allt som är relevant i siffror?

 

Jag är beredd att hålla med Jennie Jensen, jag upplever idag att de bästa lärarna är det med mest social kompetens och flexibla att möta människor - oavsett vilken bakgrund de har.

Idag är social kompetens avgörande vilket jobb du än har. Jag själv är civilekonom i botten och har skolat om mig till coach. Jag har jobbat med förändringsarbete och organisationsförändringar sedan jag slutade plugga 2000.

 

 Mina tips är: http://resursteamet.se/ (där de har ingenjörer som jobbar med rehabilitering av hjärnskadade)

 

Kolla på http://www.3s.se/3s/3s-pa-svt-play-moeteskulturdagen där får ni både siffror och mjuka värden.

 

Jag tycker inte att vi ska generalisera yrken åt ena eller andra hållet. Kanske finns det ekonomer som är superduktiga fotbollsledare på fritiden och personalvetare som är kassörer i sin idrottsförening.

 

Hitta gemensamma intressen när ni diskuterar så blir det enklare att diskutera med ekonomerna.


En viktig aspekt här är också att lyfta fram att inte alla ekonomer är räknenissar :-)

 

Har själv en personalvetarutbildning med huvudämne inom företagsekonomi. Min inriktning är dock organisation och ledarskap. Stora likheter med sociologi men med ett något annorlunda perspektiv.

 

Framförallt verksamhetsstyrning har lärt iallafall mig att sätta HR i relation till den övergripande verksamheten utan att de mjuka värdena behöver tappas bort.

 

Så jag säger som Jenny ovan. Hitta likheter och samsynen istället för att fokusera så mycket på skillnaderna så blir det lättare att samverka

Hej,

Fick tipset om Klas Hallberg igår och han tydligör detta ännu mer på ett roligt sätt:

 

http://www.youtube.com/watch?v=rve7LqUsxL4

 

Vad spelar det för roll vilken skola vi har gått?

Klas min hjälte!

Se honom live om ni kan. 

 

 

Hans bok Hångla mer - är ju också fantastiskt kul!

 

Han gör det enkelt.

Jag tror som Jennie, att vi personalvetare måste bli bättre på siffror utan att släppa det mjuka. Vi måste adaptera lite av ekonomerna samtidigt som jag tror att ett ubyte åt andra hållet inte är helt av ondo heller. 

 

Men faktum kvarstår, väldigt många ekonomer tar en personalvetarroll efter examen men väldigt få personalvetare tar en ekonomsroll efter sin examen. Var går det fel? 

I Katrineholms kommun har vi löst frågan genom att ha en personalekonom anställd. Anledningen till det är att ibland måste vi personalare omvandla våra frågor till siffror. I en kommun, som i många andra företag, är personalkostnaderna en stor del av den totala kostnaderna. För att påvisa hur arbetet med personalfrågor kan påverka organisationen och våra medarbetares mående på ett positivt sätt måste de ibland omvandlas från det "mjuka" till de "hårda". Jag tror precis som några av er tidigare har påtalat, att ett samarbete mellan personalare och ekonomer är ett fruktbart samarbete.

RSS

© 2012   Created by Fredrik Johnsson.   Drivs med tekniken bakom .

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor